Näthat och hästkött

Ingen har nog missat de senaste dagarnas mediepådrag när det gäller näthat och hästkött. Båda ämnena har fått en stor uppmärksamhet och funnits med bland nyheterna såväl på TV som i tidningar och på internet. Två ämnen, båda har fått stor uppmärksamhet och klassats ha ett stort nyhetsvärde. Men har deras nyhetsvärde proportioner mot den uppmärksamhet de har fått? Varför har just dessa två ämnen fått just den stora uppmärksamhet som de har fått?

När det gäller hästköttskandalen började det med rapportering om att Findus lasagner innehöll hästkött medan det på förpackningen stod nötkött. Och sedan rullade det på. Fler och fler märken och företag blev indragna i skandalen och den sträckte sig över stora delar av Europa. I Storbritannien fanns misstanke om att hästköttet kunde innehålla hästmedicin som var skadlig för människor, det så kallade ”bute”.  Detta är en antiinflammatoriskt och antireumatistiskt medicin som används på hästar. Order kom i Storbritannien om att lasagnen skulle testas. I Sverige hävdar Findus att de fått leverantörens försäkran om att köttet inte är farligt. Är det en försäkran att lite på när leverantören säger sig leverera nötkött men som visar sig vara hästkött. 

Skandalen var ett faktum och spred sig som en löpeld. Att människor vill ha vad de trott sig köpa är självklart. Och att det dessutom kan finnas en fara med att äta maten man köpt gör att det givetvis har ett nyhetsvärde och är viktigt att det når ut till befolkningen runt om i Europa. Eftersom nya uppgifter kommer fram kommer även nya nyhetsartiklar och inslag på nyheterna. Fler än Findus hade använt sig av samma leverantör. Även om skandalen fått stora proportioner i media kommer ändå frågan upp i mitt huvud, vad hade hänt om det var griskött istället för hästkött? Visst finns det många som mer ser hästar som husdjur än som något man äter, men det finns åtminstone ingen religion som säger att man inte får äta hästkött. Tanken slår mig att om det av religiösa skäl varit förbjudet skulle proportionerna av skandalerna blivit gigantiska. De flesta vill ju givetvis ha vad de köpt och finns risken att man blir sjuk av det man äter så har det och bör ha nyhetsvärde. Att sådant här kommer fram och åtgärdas är givetvis viktigt. För utan stora proportioner i media kanske hästarna fortsatt att bli nötkött runt om i Europa. 

När det kommer till näthatet ställer jag mig mer frågande till nyhetsvärdet. Givetvis kan det ha ett visst mått av värde som nyhet. Frågan är hur stor nyhet det egentligen är? Är näthatet ett nytt fenomen som precis börjat drabba personer på internet just nu. Nej, det är något som de flesta vetat om att det har existerat. Speciellt alla de som befinner sig runt om på internet och är med och skriver inlägg i tidningarnas kommentarsfält, finns på Facebook eller på diverse olika forum runt om i cyberrymden. Det hela började dock med Uppdrag gransknings program om näthatet. Givetvis ska människor inte behöva höra dessa vedervärdiga hot och otrevligheter. Givetvis är det inte rätt. Snarare visar denna nyhet på att det finns ett stort antal människor ute i landet som är frustrerade, att de är arga och att de tycker att samhället är fel. Dessa personer som inte har medians godkännande att uttrycka sig och föra fram sina åsikter. Gör dessa personer det på fel sätt, absolut! De flesta som var med i uppdrag gransknings program var journalister eller mediefolk. Att dessa personer inte är älskade av alla står ganska klart, många av dem framför ganska radikala åsikter själva, och ibland är de ganska hatiska med. Att de då möter på motstånd borde inte vara en nyhet. 

Men näthatet består av mer än så. Det finns bland ”vanliga” människor och ”vanliga människor får känna på det. Skolbarn blir mobbade såväl i skolan som på nätet, hemmet är inte längre en fristad från skolmobbningen. Tjejer och killar som säger ifrån om saker de tycker är fel eller uttrycker ”fel” åsikt näthatas. Som med tjejen som ifrågasatte H&M:s val av tröjtryck. Jag läste själv den tråden när det begav sig och det är skrämmande att se hur människor väljer att uttrycka sig. En intressant artikel kom från Paulina Neuding, jurist och chefredaktör för det borgerliga samhällsmagasinet Neo, publicerad i SvD. Hon tar där upp och ifrågasätter varför det i Uppdrag granskning nästan bara talades om hatet mot vänsterkvinnor. Hon avslutar sin artikel efter att ha tagit upp exempel på hat från vänsterfalangen riktad mot högerfalangen med: ” Så ser hatet från vänster ut. Det goda, fina hatet, det som drabbar män och kvinnor för att vi inte är tillräckligt pacifistiska, queer, feministiska eller bara vänster.”

Men åter till ursprungsfrågan, varför har detta fått ett så stort nyhetsvärde? Varför får det ta upp så stor plats i TV och tidningar? Varför har ledarsidor varit fulla av denna fråga? En slutsats jag drar här är för att just de som arbetar på tidningar och TV själva har utsatts den här gången. Det är de som har möjligheten att få fram sin åsikt eller sina fakta. För att det spelar en stor roll råder det inga tvivel om. När man skriver, så skriver man helst om det som finns närmast en själv eller ligger i ens eget intresse. Kanske är det man själv utsätts för mer intressant än det som drabbar andra. Likt att intresset för naturkatastrofer närmare oss själva är mer intressanta än de som är långt bort och inte drabbar oss.